Kylväskan - En vandring mot toppen av Amerikaberget...

Ateljé Jerry Linder
www.AkterKastellet.jerrylinder.se

www.MilkRiverUniversity.se
Moffas@Spray.se
+46 0707 534 539



Entrén till vår ungdomsgård på 50- och 60-talen.
Doktor Martingatan till vänster och Gulagården...

Fontänen var en samlingsplats:
Vi ses vid "Grodan"!
Det var bara det,
det var ingen groda, det var en
Lotusblomma...
men spelar det någon roll?

 

Det här vattenhålet har jag alltid betraktat som Tores källa...
rätta mig den som vet bättre.
Det ligger i backen ner mot änden av Badgatan där Oxbacksleden går förbi idag...

Kylväskan sitter på bänken och drömmer sig bort till gamla tider då Grabbarna på Gulagårn
spelade hockey här på tennisbanan,
långt innan Björn Borg spelade här på sin hemmaplan.
Grabbarna hade tröjor med nummer på och målvakten hade alla skydd man kunde tänka sig.
Likt förbaskat åkte man på stryk av dem som bodde där runt omkring.
Det hjälpte inte att man hade ett starkt namn:
Fantomernas Idrottsklubb...
Vedhuggarnas IK hade varit ett bättre namn enlig motståndarna.

Kylväskan älskar att leka på Grabbarnas lekplats, den som heter Övre Badparken.
Här var det spolat på vintrarna och det var här vi spelade allra först;
senare åkte vi mycket på "Gropen" som låg där Frälsningsarméns kyrka är idag.
Jag tror att den här skapelsen skall vara en båt...

Måste stanna och pusta lite, ingen spänst i benen längre,
annat var det förr när vi måste upp i varje träd.
En gång köpte vi prinskorv i Saluhallen, ja det är sant, det fanns en saluhall i stan,
och dit sprang vi och inhandlade de förnödenheter vi behövde för att överleva den dagen.
En eld gjorde vi upp på berget intill en bra klättertall, men då vi skulle grilla kom det två
tanter som arbetade med trädgårdsarbete, så det var bara att hoppa och skubba för allt vad benen rådde.
Hörde aldrig talas om nån skogsbrand i Övre Badparken på den tiden. Men för nåt år sedan försökte någon
bränna upp det fina fort som barnen älskade.

Änden på Täppgatan...
När Grabbarnas revir var Gulagården och Mangelgården på andra sidan Dalgatan, då fanns det revir lite här och var.
På Kringelvägen, Turingegatan, Täppgatan och vid Mariekäll, där fanns det gäng som var livsfarliga att möta om man
inte hade de andra grabbarna med sig.
Idag är jag bara rädd för Lapplisor...


 

Äntligen uppe!!!

Pust...

Måste lägga mig ett tag innan föreläsningen börjar.

Ok, vi börjar nu:
När man bygger en stad behöver man vissa riktlinjer att gå efter.
Ni ser inte det, men jag ligger faktiskt lite obekvämt för under mig sticker det upp en rördubb ur berget.

En gång i tiden, det var omkring år 1910 då fick man för sig att lägga ut en s.k. triangelkedja över kanalen, och en sådan består av fasta punkter, antingen i berg eller i fasta stenar. Sedan gjorde man vinkelmätningar mellan dem.
För att denna kedja skulle vara förankrad lokalt i Södertälje anslöt man den i två punkter: en triangelpunkt nummer 1 som ligger på Ragnhildsborgsberget, och en på Bränningeberget som heter triangelpunkt 12. Både 1 och 12 är punkter utlagda av Kartverket för länge sedan.
För att kunna räkna ut detta triangelnät måste man också ha en eller flera mätta längder och dessa finns mellan punkt 18 och 19 i Brunnsäng och 14 och 15 på Ströms Gärde där Scania ligger idag.
Orsaken till att den här kedjan heter triangelnät är att en triangel som har en känd sida och två vinklar kända även kan erhålla de andra sidorna genom beräkningar med de trigonometriska funktionerna.
På så sätt räknar man sig igenom kedjan och får alla sidor och vinklar kända, och då...
då börjar nästa etapp.
I detta fall bestämde man sig för att origo skulle ligga precis under korset på kyrkan och låta tuppen bevaka nollan.
Sedan orienterade man hela nätet genom att bestämma bäringen på den sträcka som går från korset till en punkt, nr: 7, som ligger uppe i backen ovanför Sydpoolen. Där stod man och mätte vinkeln mellan denna sida och solen vid ett visst klockslag.
Sedan kunde man ge alla punkter deras värden i norr och söder och öster till väster, alltså koordinater i x och y.
För att få sikt mellan punkterna så att man kunde mäta vinklarna lade man punkterna tvärs över kanalen.

Vad skulle man ha dessa punkter till?
Från dem mätte man tåg av punkter, polygontåg, där man skulle bygga och där kartan över staden visade viktiga detaljer som hus och vägar förutom alla tomtgränser.

Men inte bara det...
Det var vid den här tiden man gjorde om kanalen och grävde ur alla massor där järnvägen korsar kanalen, där man byggde en ny järnvägsbro.
Massorna lade man till en bank från stationen i Södra, (Södertälje Hamn) till Södertälje Syd.
Nu kunde man mäta med teodolit och mätband och få noggranna värden tack vare denna triangelkedja.

Det finns mycket mera att säga om triangelnät men vi nöjer oss så här för idag och vandrar vidare;
du vet, man blir så torr i mun...

Ja nu ser du var jag ligger, ganska nära soffan, jag kunde ju ha lagt mig där men det hade inte blivit samma sak.

Väderkvarnen står där för evigt. Den fanns där då vi grabbar på Gulagårn var här och lekte när vi var små.
Men ack så man kan bedra sig, det är inte den väderkvrnen för den brann upp, ack och ve!!
Men räddningen kom från Dalarna för det kom dalmasar därifrån och de byggde upp en ny.

Majtorp vattentorn står så stolt mot den blå himlen,
och den skogsklädda Kusens Backe är ett värdefullt inslag i stadens upplevelselandskap.

Halllllt innan jag skjuter skarpt...

Ser du att det lyser inne i kvarnen?
Om vi kunde se in genom fönstret skulle vi upptäcka att hela maskineriet
finns kvar där inne,
men inte i den ordning som i den gamla kvarnen.
Alla hjul och metalldelar är noga rengjorda, men man hade inte pengar nog att
sätta allt ihop som det en gång var.

Här står jag nu, som den kylväskaa jag är, och läser närsynt vad som står på stenen framför mig.
Om man kunde se i vinkel skulle man upptäcka att det finns ett ord ristat på den sidan också,
vad kan det stå?
Två liknande stenar har jag sett på olika platser, en rakt över detta kvarter, som du snart skall få se,
och en som står längst bort från stadens hank och stör, där gamla vägen vid  Lännock möter gamla Riksettan.

Ska de inte komma snart?
Jaha, är man gammal bliven, och kanske otränad
i största allmänhet,
tar det sin tid
att komma
upp på Björn Borgs promenad;
de kommer väl...

Här är nu Torget.
Pavelska Gården till höger
och
Bagarboden med den stora porten mellan husen.
Tvåvåningshuset till vänster är själva museet.
Där kan man köpa violpastiller och där står Vatt-Anna med
sitt ok.

 

Knackelibang på dörren, får man komma in?
Nej, inte idag, vi får väl traska hela vägen upp genom Övre Badparken en annan dag,
men nu går vi vidare till den sista stenen och ser vad det står på två sidor.

 

Sorry, ingen text åt det hållet,
men längre bort har vi en gammal folkskola.
Visste du att vi fick allmän skola 1842 i Sverige.
Idag får man bidrag till studier om man har förmåga att inhämta kunskaper.

Nä vilken tur vi har, den första stenen igen, men utan text.
Bäst jag avslöjar att det står:
LANDET
på en sida och
STADEN
på sidan intill.
Det skulle vara roligt att veta var dessa stenar stått.

Jasså, ni är här nu igen!

Passera!!!

 

Nere vid Gulagårn igen i korsningen S:ta Ragnhildsgatan - Dalgatan.
I huset till vänster som är ur bild, där köpte vår familj mjölk och bröd,
specerier och kött. Jag brukar säga att jag är född där,
i konsum alltså,
i rörelsen...
I
änden av gatan, på andra sidan viadukten, där låg Folkets Hus,
och där spelade vi Pippi Långstrump i A-salen...
 

Alla hus på den här bilden fanns inte byggda då vi lekte här uppe som stigfinnare i ett spännande landskap. Jag kan inte minnas att Berra Pettersson var med oss då, tre års åldersskillnad betydde mycket då. Men det var han som kom att erövra staden till slut. Hans närmaste granne och jag tillbringade några timmar på Berget, som man säger, vi satt nära scenen som finns inne på området som föreställer LANDET, och där njöt vi av bluesen som strömmade från Berras Bas och de andra musikernas instrument - och Svenne Zetterberg var där, han som ledde bandet: Chicago Express i många år. Berra har presenterat deras Amerikaresa i ett bildspel på Lunabiblioteket...

Om ni vill veta vem jag var tillsammans med på Berras bluesafton kan jag avslöja att det var min lekkamrat, skolkamrat och spelkamrat, Torgny Hallberg som visat och visar film på Estrad.

Snart nog kommer den gamla Pippi Långstrump-filmen upp där, redigerad av Togge...

The Bikers väntar på Torekällberget, sök upp http://MoffaFridolinsSagolikaStory.blogspot.com och välj

Bikers Café Bellevue ...